Min stora kärlek

Fredag!
Helt underbart med helg, vad gör ni idag? Festar? Degar hemma?
Jag ligger just nu bredvid Alma och tittar medan hon sover. Vill inte lämna henne ensam på övervåningen då jag är rädd att hon ska kräkas. Jag vill vara där för henne när hon behöver mig.

Om jag ska vara helt ärlig så är det inte hon som är rädd för att kräkas, det är jag som är rädd för att hon ska kräkas. När jag var liten var jag livrädd för att kräkas. Jag vägrade spy om jag var ensam. Skrek på min mamma och höll de inne tills hon kom. Jag antar att jag är ganska ärad av mina egna minnen av hur hemskt det var för mig så att jag tror att Alma känner likadant.

Men Alma är inte alls lik mig. Hon kräktes 8 ggr på 3h igår och grät inte en enda gång. Hon var inte alls rädd eller ledsen. Hon sa bara oj, oj och kramade mig och somnade om, gång på gång. Hon är så förbaskat stark! Idag är hon helt frisk och man skulle aldrig kunna tro att hon varit så dålig över natten. Förstår inte hur någon så liten kan vara så himla stark.

Jag är så stolt över att vara hennes mamma. Hon är så mycket bättre än mig på alla sätt och vis. Hon är bara 1 år men hon lär mig saker varje dag.

Jag hade egentligen planerat att gå ut ikväll men kände för att vara hemma med Alma istället. Dessutom sov jag 3h igår natt så hade förmodligen somnat påväg in till stan hehe.

Kram och godnatt

En selfie från när jag satt och väntade på att Alma skulle vakna. Efter en timme var jag ganska uttråkad