Interiorbyvanessa

Hej sötnöt, 

What are you doing? Jag ligger faktiskt i sängen och gör ingenting, eller jag bloggar ju hehe, Almas farföräldrar kom för en stund för att ta ut Alma en sväng! Jag säger inte nej till de hehe. 

Så nu har jag tittat på ett avsnitt av La Casa del papel! Så bra serie men det är en sån där stresserie som man inte kan sluta titta på! Nästan så att jag vill att den ska ta slut så att jag kan få vila från den haha

Minns ni jag skrev om "9 stora skillnader mellan mig och Enis"? Jag fick en del följdfrågor på de inlägget som jag tänkte dela med mig av här med er. Jag kommer inte svara på alla i det här inlägget men svar på alla kommer :) 

1. "Hur lyckas vi hålla ihop trots våra olikheter"? 

2. "Skulle du säga att ni har ett jämställt förhållande?" 

3. " Jag läste att du vill vänta med barn, vill Enis det också?" 

Svar på fråga nummer 2. 

Jämnställt och jämställt, jag vet inte. Det funkar. Så ser jag det. Sen om vi delar 50/50 på disken alla dagar i veckan struntar jag i faktiskt. Förmodligen är svaret nej. Om nu jämställt innebär att vi ska göra av allt exakt lika mycket. 

Och innan jag skriver mer så vill jag ändå säga att jag är fööör att kvinnor ska ha likadana rättigheter som män, likadana löner, likadana förutsättningar osv. 

Den delen är helt klar MEN för mig handlar det om att få mitt/vårt liv att funka! att "tävla" med min man och säga du måste diska lika många gånger som mig annars är det inte jämställt tycker jag är löjligt.  

Vårt förhållande funkar som det är och det är för att jag VILL ha det så lika mycket som han VILL ha det så. Är det något som inte funkar? Ja då ändrar vi det på de sätt som passar oss och inte enligt någon norm eller vad som "ska vara rätt" 

Som exempelvis skrev jag ett inlägg förut om att jag alltid nattat Alma och att jag med tiden började känna att de tog på mina krafter rejält då nattning kunde ta upp emot en timma. 

Då pratade jag med Enis och sa att vi både måste natta. Inget konstigt med det. Nu nattar vi varannan natt :) inte krångligare än så egentligen. 

När vi var yngre brukade jag jämföra väldigt mycket just för att Enis alltid varit dålig på att städa. Jag jämförde jämt vilket bara gjorde vårt förhållande dåligt. Utan att jag ens kände ett behov av hjälp så började jag klaga just för att jag jämförde och såg att exempelvis min syster man alltid hjälpte henne i köket. Så utan att se Enis bra sidor så stirrade jag mig blint på att han inte hjälpte till. Men det jag aldrig tänkte på var att jag aldrig hand om våra bilar (3st) det gör Enis. Byter däck/tvättar/ underhåller osv. Om något behöver monteras hemma så är det 98% av gångerna Enis som måste göra det och när det kommer till allt tekniskt så måste Enis göra allt, jag vägrar. Så jämställt eller inte, spelar ingen roll. Jag satsar mer på att få det att funka och göra det som funkar för oss :) allt annat är oviktigt. 

Sen är det precis som jag skrev att just vardagssysslorna är det vi tjafsar om mest men det är så det är. Vardagen är alltid fullproppad med måsten och ibland blir man trött och grinig och så blir det tjafs men det är inte mer än så.  Ett tjafs som går över väldigt fort då vi båda försöker att förbättra våra "dåliga" sidor ständigt och det kommer man att göra så länge man lever, ingen är perfekt :)