Interiorbyvanessa

Hej, 

Ingen energi just nu. Vill bara skriva av mig men jag vet inte ens vart jag ska börja. 

Jag kände mig av någon anledning väldigt stressad idag. Efter kl 14 började jag känna mig konstig. Jag var så glad innan och allt var som vanligt men sen började det bara kännas fel. Aja.. inte har man tid att analysera de så jag åker och hämtar Alma och efter det har jag iprincip velat sätta mig i ett rum och gråta. 

Stressen ligger på 100 då är 100 max. Alma har gnällt non stop och jag har haft 0% tålamod. Jag förstår inte men min kropp vill bara inte. Den vill ingenting. Jag smsade Enis vid 17 som var påväg hem och berättade att jag mådde dåligt. Som vanligt så skrev han att han finns där för mig och att jag ska släppa allt, att han tar alla måsten ikväll. Han var hemma kl 18 och började då laga mat med Alma. Ni kanske vet att Alma är extremt snabb och energisk och att göra något med Alma är inte superlätt. Man får inte släppa blicken en sekund för då står hon och slickar på kniven. (ett exempel) 

Jag satt iallfall på soffan och gjorde ingenting egentligen. Tittade på dom. Det ger mig lugn att titta på hur fina dom är. Men jag kände mig fortfarande nedstämd. När det väl var dags för nattning så skulle Enis ta det denna gång. Jag nattar i princip alltid. Och just den senaste månaden har jag tagit varje kväll så nu när Enis skulle natta gallskrek hon. Alltså hon skrek som en stuken gris. Som hon aldrig skrikit förr.  

För mig har de tagit minst 45 min att natta Alma de senaste veckorna och det har varit lite jobbigt kan man väl säga. Igår kändes de lite extra jobbigt.  Efter en nattning på 50 min så jag sa till Enis att vi måste dela på nattningen så jag får tanka på mitt tålamod.

Kan det vara de som gör att jag helt plötsligt mår såhär? Rann de över nu? 

Enis lyckades iallafall få henne till ro och hon somnade med honom. Jag var så nära att ge upp och gå upp. Stod vid trappen när hon helt plötsligt blev tyst. 

Jag tycker att de är så hemskt att höra henne gråta sådär men samtidigt vill jag att hon lär sig att sova med båda. Hon är extremt fäst vid Enis i vanliga fall. Men just nattning. 

Ja, vart vill jag komma med det här inlägget. Ingenstans. Nu ska jag gå och lägga mig i Enis famn och hoppas på att jag vaknar glad och pigg imorgon.