MAN LÄR SIG SÅ LÄNGE MAN LEVER
Hej finisar,
Alma är lämnad på förskolan och jag sitter hemma och jobbar. Tackade precis ja till ett SUPER kul samarbete jag ser så fram emot. Ni har visat vara väldigt intresserade av mode och min stil så det kommer komma lite mer sånt framöver där ni får se mer av mitt mode och så klart ta del av grymma erbjudaden :) Eftersom jag har läsare från hela världen så satsar jag på att jobba ihop med företag som levererar worldwide för att det ska vara lika kul för alla :) im doing my best!
Nu till något annat!
Jag kände att det var dags för ett reflekteringsinlägg. Jag hade ett videosamtal med min psykolog igår igen. Vi pratar mer sällan nu, vi bokade ett nästa möte igen om 3 månader då vi båda kände att jag just nu inte behöver våra samtal vilket är skönt då de betyder att mina problem jag hade då är lösta och jag kämpar på åt rätt håll :)
Jag utsattes för näthat för några månader sedan, av några influensers som gjorde detta medvetet och andra som förmodligen inte visste vad det handlade om men hoppade på tåget ändå. En händelse som fick mig att må väldigt dåligt och även inse att denna branch kan vara väldigt falsk. Jag har alltid sätt andra influensers som mina branchkollegor men jag har märkt att inte alla tänker som mig. Istället ser de mig och andra som konkurenter och vill gärna prata skit och snuttskasta andra för att framstå bättre själv.
Jag har alltid varit väldigt öppen av mig. Väljer alltid att se det goda och tro gott om alla innan jag ser bevis på motsatsen. Jag har alltid varit väldigt omtänksam och erbjudit alla min hjälp. Tipsat och öppnat mig om hur andra kan lyckas. Tro det eller ej men jag har så många influensers som hör av sig till mig och vill ha tips om det ena och de andra och jag har alltid varit så öppen och aldrig hållit någon användbar informaton för mig själv. Speciallt när de kommer till att tjäna pengar på detta yrke. Alltid hjälpt mina branschkollegor.
Men tyvärr har jag insett med tiden att alla inte ser mig som en branschkollega utan de utnyttjar och frågar gärna men vill inte hjälpa själva. De pratas skit och läggs dåliga rykten för att smutskasta och jag fattar inte varför man skulle vilja lägga sin tid på något sånt. Hur orkar man bry sig om hur andra sköter sitt skit liksom? Speciellt när man jobbar med samma sak och men vet precis hur det kan vara.
Jag har efter den händelsen valt att inte gå på ett enda event. Tackat nej till alla inbjudningar jag fått och bara jobbat med mitt egna och umgåts med min familj och vänner. Vänner som inte vet något om denna värld och jag ångrar det inte då det har fått mig att må väldigt bra och även inse vad problemet var.
Problemen ligger inte bara hos den "andra" personen utan den ligger hos dig själv också och mitt problem var att jag var för öppen, ärlig och naiv helt enkelt. Det går inte att vara så tyvärr. Man kan inte tro att alla människor vill dig väl och inte kommer dömma eller prata skit eftråt.
Jag säger inte att jag kommer ändra den jag är. Jag kommer fortsätta hjälpa de mäniskor som jag känner förtjänar hjälp. De människor som visar sig vara ärliga och fina på insidan och inte bara fina och glada bakom en text och bild men sen djävulen själv i verkligheten. Jag kommer börja gå på events igen men jag kommer vara mer försiktig och professionell. Jag behöver inte göra vänner på events. Kollegor räcker bra :)
Jag valde att tacka ja till ett event i april med Clarins. Det första eventet jag tackat ja tills en sist.
Jag vet att andra människor inte ska få begränsa mitt liv och det är inte vad som hänt här egentligen utan jag behövde backa för att reflektera och lära mig vad jag behöver, hur jag behöver bete mig för att jag inte ska befinna mig i denna situation igen, för min egen skull. Jag kan inte styra vad andra säger eller tycker och det är helt ok för mig men jag kan styra mig själv och vad jag väljer att säga och tycka.
En sak jag verkligen gillar är när någron frågar mig
"vad jobbar du med"?
"jag är en influenser"
"Jaha, vad är de för något?"
Jag ler. Jag gillar att umgås med folk utanför "socialamedier kretsen" det får mig att känna mig helt vanlig för en stund.
Missförstå mig inte. Jag älskar mitt jobb men alla behöver en paus från sina jobb ibland. Det kallas semester och vila :)
// V


Hej! Blir ledsen när jag läser detta. Hade ingen aning. Jag tror på att allt som händer för ngt gott med sig fast man kanske inte ser det just nu. Jag känner att du är stark så fortsätt kämpa för det du tror på. / Kram